Bea

När man åker buss ensam får man räkna med att man får sitta bredvid någon helt okänd. Så när det börjar strömma in en massa människor i bussen brukar jag automatiskt ta ner väskan jag lägger på sätet bredvid mig. Denna gången hade jag en dataväska och en liten påse som jag lade ner på golvet. Även om jag hade detta på golvet fick jag ändå plats med fötterna och störde inte golvplatsen på andra sidan. En man kommer tillslut iklädd jeans och rutig skjorta. Han såg ut som en helt vanlig man fast lite mera pråper som man säger. Mannen stirrar på sätet:

Man - Är det här en plats?

Jag - Ehh, ja det är det.

Man - Kan jag sitta här?

Jag - Ehh, absolut.

Man - Du kanske ska lägga upp väskan på hyllan.

Jag - Nej, det är ingen fara.

Man - Jo, det blir trångt med fötterna o så.

Jag - Ehh, nej. Det går bra för mig.

Man - Men ja kommer inte få plats, men jaja.

Jag i tankarna - Men du ska väl inte sitta på golvet?

När jag funderat ett tag på vad det egentligen är för lirare som jag konverserat med så blir ja förstummad. Mannen börjar plocka upp diverse vandrartillbehör ur sin vandrarryggsäck. Matsäck, vattenflaska à la militären, diverse påsar och en stor jacka. Det mesta får plats på hans sida, men jackan försöker han hänga på sätet framför mig! När han ser mitt ansiktsuttryck tar han dock bort jackan. Han tappar en sak i gången och lutar sig ut och ska hämta det. Då måste han tydligen ta i mycket och trycker med sin fot. PÅ MIN FOT! Sedan gör han något annat med armarna som resulterar i att hans armbåge befinner sig ca. en millimeter från mitt ansikte. Att jag inte har fått ett vansinnesutbrott här kan jag inte förstå, utan sitter istället och småskrattar. Sen kommer grädden på moset. Han vänder sig till någon han tydligen känner lite som sitter snett bakom honom och tar upp en av påsarna. Han säger helt överlycklig och såpas högt att förmodligen hela bussen hör honom.
- KOLLA! JAG KÖPTE EN SCHWEIZISK ARMEKNIV PÅ BILTEMA!
Här kan jag knappt hålla mig för skratt. Jag försöker med hela kroppen att inte tjuta ut all skratt jag har samlat på. Nu funderar ni säkert på varför jag inte blev arg och sa till honom.
För det första så skulle ni också skratta om ni såg hur han såg ut. En ganska pråper man som använder alla dessa föremål är väldigt roligt i sig. Och innan jag gick på bussen så pratade jag med min syster i telefon om att det är trevligt att prata med personer som man sitter bredvid på bussar och tåg. Jag sa att jag aldrig varit med om en riktigt jobbig person bredvid mig och att jag hoppas att aldrig vara med om det. Om det nu skulle finnas en gud av något slag så har han verkligen humor. Haha, hade jag varit gud hade jag gjort precis samma sak. Nu är jag inte religiös av mig, men det kan vara kul och tänka så ibland. Så, nu vet jag hur det är att ha en dåre bredvid mig på en buss. Hoppas att jag aldrig behöver vara med om det igen.

Nu kommer jag nog inte ha tid att skriva så mycket denna vecka. För jag har ju äntligen min gubbe för mig själv i den lilla stad jag snart flyttar ifrån. Imorgon ska vi titta på fiskar på Havets hus. Vi har sagt i över ett år att vi ska gå dit, men det har vi inte gjort. Nu ska det dock bli av, för vi har ju knappt en vecka på oss här. Bio blir det nog någon dag också. Men det blir nog mest prat. Det är så underbart att att konversera med denna man förstår ni.
Nu har det redan försvunnit mycket tid från honom, så nu slutar jag. Ha det gött!

Jag har aldrig sett fram emot en fem timmars lång bussresa så mycket som jag gör inför morgondagens tripp.
Jag ska äntligen få träffa gubben igen! Sedan ska vi åka ännu mer buss för att ta oss till Lysekil. Men det gör inte ett dugg. Åhh, vad jag längtar!

Sen kommer andra tankar upp i huvudet. Om en vecka ska vi tömma min lägenhet. Om en vecka lämnar jag tillbaka nycklarna från lägenheten jag levt i under ett och ett halvt år. Om en vecka lämnar jag staden som jag har bott i under nästan fem år. I staden jag har känt så mycket glädje, så mycket smärta och har så många bekanta. Staden jag har älskat och staden jag har hatat. Jag har gråtit många gånger i denna stad, men det har strömmat ut en hel del glädjetårar också. Här har jag träffat människor som jag aldrig kommer att glömma. Människor som betyder mer för mig än de någonsin kan ana. Jag lämnar två fruktansvärda minnen, en handfull infekterade sår och några oavslutade händelser bakom mig. Jag kommer inte glömma och jag vet inte heller om jag någonsin kommer att åka tillbaka. Ja, denna stad har verkligen satt sina spår. Både positiva och negativa. Men det kanske inte finns några negativa erfarenheter egentligen. Bara smärtsamma minnen som ändå fört något gott med sig. Men det viktigaste är att jag alltid har kunnat fly hit. Jag har kunnat lämnat allt och bara försvunnit in i havet, vinden och klipporna.
Men nu är det dags att hitta en ny sådan stad. En ny plats att uppleva glada och sorgliga minnen. Och det ska bli kul. Det ska bli ett underbart äventyr att vara med om.

Idag märkte jag att det var länge sen jag lyssnade på musik. Inte musik som kommer i förbifarten, utan riktig musik i mp3 på högsta volym! Så jävla underbart var det. Och så mycket aggressioner man kan ha i kroppen sen då! Jag tog mig en långpromenad som slutade med att jag sprang! Musiken i öronen fick mig att glömma all skit och bara va. En och en halv timma gick/sprang jag med band som "system of a down" i örat. Är ni förbannade någon gång så gör detta!
Snacka om musikterapi.

När jag ändå sitter och skriver vad jag vill ha när jag fyller år, så tänkte jag att alla kan få ett tips om vart man kan handla den perfekta presenten. Shirtstore.se heter sidan och jag lovar att ni kommer hitta mycket roligt där! Själv skulle jag kunna handla för en förmögenhet där... Där hittar ni massa presenter till mig också!

Denna underbara tröja finns på bubbleroom.se och jag blev helt förälskad! Jag kan gärna skita i muffinsfatet om jag får denna tröja =) Jag vill ha den i storlek M om det är någon som undrar...

Då har man gått snusfri i en månad, då jag även började banta! Kan va bra att ta två flugor i en smäll ibland. Jävligt jobbigt om jag slutat snusa o börjat käka massa godis istället... Kaos. Nu är alltså meningen att jag ska gå ner ungefär 20 kg, även om jag kommer titta mest på kroppen hur den ser ut. Om mina lår blir fasta och mitt sidfläsk försvinner (och lite annat smått o mindre gott) men att vågen står på lika många kilon, så skiter jag faktiskt i det. Men jag ska bli smal och det ska få ta upp till ett år. Så jag tänker inte tro att de ska ramla av mig på en månad som alldeles för många tror. Varför detta nu då? Jo, vem fan vill vara tjock? Jag kan inte tänka mig att någon helhjärtat vill vara tjock! Ok, vill de det so fine. Men jag ska inte övertala mig själv att jag är fin som jag är bla bla bla. Jag tänker heller inte säga att jag har stor benstomme, för det kvittar faktiskt hur stor benstomme man har så ska det faktiskt inte behöva vara något som dallrar för det. Ben, bara det fett som behövs och sedan skinn på det. Då blir det inget daller! Nu tittar jag bara på fakta och jag vill inte se ut som jag gör. Gott så.
Men det var inte detta jag skulle prata om. Jag skulle prata om att jag är snusfri! Jag har alltid tyckt att folk är så duktiga som slutar röka o så. Och det ska ju tydligen vara svårare att sluta snusa. Visst, man kanske har olika hög halt av beroende-gen eller nåt annat sånt konstigt, men ändå! Vad klagar folk över? Va fan, det är väl bara att bestämma sig! Klart att det kan gå åt helvete, det är inte det jag säger. Jag vet inte om jag kommer börja snusa igen, men ja slutade och det var inte så jävla svårt. Ok, ni därute som vill snusa eller röka ni får det! Absolut, det säger jag inget om. För vill man det så är det helt ok. Men vill man inte snusa eller röka, utan bara gnäller om att man BORDE sluta så kan man dra åt h%&ve&¤. Gör något åt saken istället! Sitt inte bara där utan sluta köp paketet eller dosan. Alla de jag sett som fått världens kredd för att de slutat röka. Hallå! Skulle ja få nån jävla kredd eller? Ne, och jag begär inget heller! Va fan, det räcker väl med att jag slipper att tappa tänderna när jag är 35 liksom. Haha, nej nu överdrev jag. Men ni fattar vad jag menar va?
Oj, det var inte meningen att detta skulle bli ett sånt aggressivt inlägg. Men sånt händer det med! Kom igen nu. Bli av med alla extra kilon och de beroendeframkallande grejjerna!

När folk ringer och frågar vad jag önskar mig när jag fyller år så har jag oftast ingen aning.
Därför kom jag på denna smarta idé med att skriva ner det här på bloggen när jag kommer på något. Jag är ute i ganska god tid, eftersom jag fyller i slutet på maj, men detär ju perfekt! Då kan ja bara säga till dem att de går in på min blogg o kollar. Sen får de fixa så att de inte köper samma saker!
Detta underbara ting är i alla fall från tartdecor.se och är en riktig favorit hos mig. Den är så fin! Och kom ihåg, man behöver inte göra sockermuffins. Man kan göra matmuffins!

Jag vet att jag ligger efter när det gäller mode på denna grej. Och det skiter jag faktiskt i. Jag kan nämligen inte sluta älska skinnleggings och silverleggings! Skinnleggings (eller latexleggings är det ju mer) går väl säkert att använda enligt "modemänniskor". Men jag är så förälskad i silverleggings så jag bryr mig inte ett smack! Varför har jag då inte köpt några? Jag har ingen aning. Men det kan bero på att de ska vara alldeles speciella och jag hoppas innerligt att jag kan vinna dessa speciella leggings på tradera. För jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta att leva utan dessa. Det är ett under att jag klarat mig såpas länge...

Jag har aldrig velat gifta mig, men när jag ser denna tårta blir ja fan sugen! Man kan bara tänka sig allas miner när man ska skära upp tårtan! Haha! Denna tårta och andra mycket fina tårtor hittar du på cakedesign.se

                                                 
Nu är den här! Den bästa godispåsen man kan tänka sig! Och inte behöver du gå upp i vikt heller!
Katrin Zytomierska kan nämligen numera glädja oss på flera sätt. På måndagar kl.21.55 ser vi henne i "Sexuellt" på ztv och har du inte kanalen går det även att se programmet HÄR. Hennes blogg finns alltid redo på finest.se som du absolut inte får missa! Men du kommer inte att få nog här, jag lovar dig! Den extra lyxiga godisbiten (den där med guldigt papper på) hittar du nämligen någon helt annan stans. På katrinsgoodiebag.se kan du t.ex läsa "Idol-Robins" blogg, men det allra roligaste är att du kan vinna en goodiebag fullproppad med godsaker! Haha, sug på den du. Nu behöver ingen sitta hemma och tröstäta godis och bli fet och eländig. Nu kan alla njuta av den nyttigaste godispåse världen skådat! Så, sitt inte bara där utan vräk i er!

Jag trodde att man valde vänner efter dem man gillar att umgås med. Om andra gillar dem eller inte gillar dem är en helt annan sak. Om jag blir vän med en person och någon annan av mina vänner inte gillar den personen så får det stå för den.
Jag kan ofta få en första uppfattning som inte alls stämmer överens när jag väl har pratat med personen i fråga. Men det är väl inte så konstigt? Jag vet många som anser att jag är kall, elak och sur när de träffar mig första gången och att de inte alls tycker det senare. Detta fenomen beror på att jag är väldigt blyg första gången jag träffar någon. Jag vill avakta och se hur personen är osv. Då uppfattas jag förmodligen som en elak bitch. Men det är ok, för alla får tycka vad de vill om mig. Ändrar de sedan uppfattning så är det kul, men ändrar de inte uppfattning så fine! Du behöver inte gilla mig! Alla kan inte gilla alla.

Är det tvärt om och jag har en första uppfattning om någon, så har väl jag lika stor rätt att ändra mig? Detta har nämligen hänt många gånger. Det jag kommer bäst ihåg är en person som jag tyckte verkade helt ok, men som jag ändrade uppfattning om. Personen i fråga var i verkligheten inte alls så gullig och mysig som han/hon utgett sig att vara. Men det är väl inget fel med det? Alla är olika. Då är det väl helt ok för mig att inte umgås eller prata med denna människa?
NEJ, tydligen inte! Tydligen gäller inte dessa självklarheter när vi pratar om vänners vänner, nära släkt, kompisars partners eller andra personer i samma stil.
Nej, då får vi höra att vi måste anstränga oss för den personens skull och att det är upp till oss att fixa så att allt funkar. Helt plötsligt är det jag, som valt att totalt ignorera personen, som ska ändra på mig och låtsas att allt är bra. Personen som varit falsk, elak och betett sig som en bortskämd barnunge ska självklart tyckas synd om och få allt på silverfat!
Snälla! Kan jag få välja mina vänner själv, tack!

Ack värmeland du sköna... Eller inte. Jo, det kan vara skönt att komma till sina rötter igen efter en lång vistelse till havs. Men man tröttnar fort. Folk som man hoppades att aldrig se mera hoppar upp i ansiktet på mig och folk man vill träffa finns inte längre här. Det är inte nog med det, utan man ska gå runt och ha ont i magen för att man inte vet vad som kommer att hända heller. Just nu väntar jag på att det ska komma en avlägsen släkting och säga att han kommer dö imorgon och att jag ärver alla hans miljoner. Då hade jag inte haft ont i magen något mer.
I tisdags var sista dagen jag verkligen bodde i Lysekil och nu ska jag bara tillbaka o flytta på all min skit. Jag har nästan bott där i fem år, så det känns lite konstigt. Jag känner att Lysekil har varit ett avslutat kapitel ett tag, så det ska bli skönt att komma därifrån. Men samtidigt känns det så oerhört sorgligt med tanke på att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag känner mig inte hemma någonstans. Förut hade jag flera hem, men nu har jag inget. Enda gången jag känner att jag är hemma är hos min andra hälft, C.
Men nu är jag i värmland och jag får nöja mig med det så länge. Jag har väl en stund på mig att fixa allt...
Jag får väl ta och lyssna på mitt motto "Ta dagen som den kommer", för det är precis det jag behöver göra just nu.