Bea

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen och jag måste säga att det finns MYCKET jag skulle vilja skriva om. Jag får bara inte tummen ur och skriva. Men jag ska ta tag i det snart. När jag ändå sitter här så måste jag bara säga att jag rekomenderar verkligen Heavy Rain! För er som inte vet så är det ett tv-spel. Det är så grymt! Det är gjort precis så som jag hade designat ett spel om jag fick chansen=) Men nu behövde jag inte, för någon fixade det åt mig!
KÖP DET!

När jag lyssnar på en låt är det först melodin jag lägger märke till och efter en stund börjar texten sjunka in. Men det blir något helt magiskt när låttexten verkligen börjar få betydelse. När hela kroppen känner att den varit med om det som de sjunger om eller att de sjunger om en speciell person. Jag tänkte ge er ett exempel på detta om en person. Jag tänkte göra om texten lite, men annars är den så klockren!
Det är för övrigt Miss Li med låten Miss Li...

You're a little girl
trying to survive
in a psycho world

You are a spoiled child
and You're not fighting every bloody day
to change you're ego mind

You are evil
and you pay you're friends to say 
You're loving, caring and so kind

and you've got a big mouth
and a heart full of shit
but you don´t care about it

You used to be blond and stupid
But yes, you dye it dark
cus it makes you think you're smart

yes you're so ugly
but you wear all this make-up
cus it makes you think you're cute

You're so patethic
You're vein and wicked, self-loving
and rediculously naive

Är det inte underbart när man har svårt att förklara att man inte gillar nån och sen finns det en låt om personen?
Då slipper man förklara. Bara att kopiera, klistra in och ändra lite ord!
Är jag bitter? Nej då, jag är inte bitter=)

Det är ganska vanligt att tjejer har tjejkompisar och att killar har killkompisar. Sen finns det de tjejerna som har många killkompisar, till exempel jag. Jag vet inte om det har att göra med att jag aldrig direkt brytt mig om tjejgrejer eller om det är någon annan anledning. Det jag vet i alla fall är att det inte finns många tjejer jag står ut att umgås med. Eller så kan det vara de som tröttnar på mig. Jag kanske är för enkel. Inte så invecklad som de flesta brudar är. Killar är mer ärliga rakt upp i ansiktet på en och är mer primitiva. Kanske det har med min uppfostran att göra? Nån anledning är det i alla fall.
 
Men nu har jag insett ett litet problem med det hela. Jag borde ha upptäckt det mycket tidigare och det har jag nog, bara det att jag inte har behövt att bry mig förrän nu. Jag hade många killkompisar när jag var liten vilket resulterade i att tjejerna var sura på mig. Eller ska man kalla det svartsjuka? Det tror jag är ett bra ord på det. När jag började växa upp sökte jag mig mer till killgänget än till tjejgänget. Jag kunde ibland till och med glömma bort att jag var en tjej.
Men när jag blev äldre insåg jag att det inte var lika lätt att vara kompis med killarna. Det var något annorlunda i kroppen som kunde ske när man umgicks med vissa killar. Ni som läser förstår nog att jag menar attraktion. Antingen blev jag attraherad av killen eller så var det tvärt om. Ibland gick det jättebra och man kunde behålla kompisen som kompis. Ända tills han fick tjej. Då var det fenito. Då fick han inte längre umgås med sina tjejkompisar och tvingades att sitta hemma o kolla på romantiska komedier och välja ut vilka kläder som hon ser minst tjock ut i.

Man hade väl några pojkvänner som man inte riktigt visste varför man hade och var väldigt förvirrad över allt egentligen.
Eftersom jag funkade så bra ihop med killar var det såklart dem jag sökte mig till. Det är klart att man fick några riktigt bra tjejkompisar, men det tog oftast längre tid att hitta dem. Det tar fortfarande mycket längre tid för mig att hitta tjejkompisar än killkompisar. Men vid denna tid började jag känna av problemet. En del killar började titta annorlunda på mig och bete sig konstigt mot mig. När de efter ett tag försökte kyssa mig började jag förstå. Det är inte lika lätt att vara kompis med killar när man börjar bli "vuxen". Eller det rätta ordet är nog egentligen könsmogen. Allting blev ju bara fel. Hela vänskapen gick bara i kras.

Men sedan hände det. Jag hittade en underbar kille som jag älskar av hela mitt hjärta. Det finns allt mellan oss. Förståelse, kärlek, vänskap, attraktion mm. Och jag skulle inte för hela världen byta ut honom mot någon annan. Sen om vi inte passar ihop efter några år, det tar vi då. Man får ta en dag i taget. Och nu skulle det ju funka perfekt att bli kompis med killar igen. Nu finnns ju mannen i mitt liv så nu kan ja ha kul med mina killkompisar. Men singelkillar tänker jag akta mig för. Vill inte att det ska bli nåt krångel med något.
Därför passade det så bra när jag ganska nyss fick en riktigt bra killkompis. Han har en tjej som han älskar och jag har en kille som jag älskar. Perfekt! Inga problem! Trodde jag. Nej, då börjar alla prata om att det skulle va nåt mer. Svartsjukan kommer som stora kanonkulor från alla håll och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag som trodde att detta var riskfritt! Jag har äntligen fått mig en vän som har lika dålig humor som jag och som man kan prata om allt möjligt med. Men vad får man höra? Jo, bara massa tjat om att det är något mer! Hallå! Kan man få vara ifred nån jävla gång?
Men denna gången tänker jag stå upp för mig själv. Bara min älskling fattar att det är han jag vill ha så får de andra tro precis vad fan de vill. Jag är glad över min nya kompis och hoppas att allt fixar sig.

Det finns få mænniskor som har en røst som gør att varenda del i kroppen stannar upp. Sjælen vill pressas ur kroppen och frigøra sig tillsammans med musiken och tårarna børja rulla ner på ens kind, bara før att att det ær så bra. Vi ær ju inte alla lika så vi blir væl inte berørda av samma sorts røster, men detta inlægg tænkte jag skulle handla om några personer som fått mina knæn att darra och tårarna svåra att stoppa. Det finns speciellt en røst jag har blivit svag før ganska nyligen. Kvinnan heter Nina Ramsby och nær hon sjunger fredmans epistel nr 72 står min værld stilla. Låten finns med i filmen "Wallander - Steget efter" och jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den. Hon har gjort en av Bellmans ælskade sånger till sin egen på ett helt fenomenalt sætt. Jag hoppas att jag någon gång ska få se och høra henne live.

Lars Eriksson har också en sådan røst och nær jag hørde "Rejected love" førsta gången på Idol-audition kunde jag inte hindra mina tårar. Han har ett sådant uttryck i sin røst som gør att man blir helt målløs.
Jag skulle kunna sitta hær och berætta om Helen Sjøholm nær hon sjunger "Du måste finnas" så ens Pappa inte ens kan hålla tårarna borta. Men då skulle jag bara fortsætta med Tommy Kørberg med mera och det finns ju fler underbara sångare och sångerskor æn svenska.

En røst som jag mycket tidigt blev svag før ær Anthony Kiedis røst. Før er som missat det så ær det sångaren i "Red hot chili peppers". Jag var ungefær sju år nær jag hørde dem førsta gången och det var som att någon øppnade pærleporten. Nu ær jag inte så religiøs av mig, men jag kænner att alla kanske kan førstå hur jag menar. Han sjunger med hela sin sjæl. Som om han fick sjunga en sång innan han dog och ger av hela sitt liv i røsten. Det ær omøjligt att vælja ut en låt dær han sjunger bæst før alla låtar ær underbara.
Jag kommer aldrig att glømma den underbara upplevelsen nær jag var på Earls court i London och fick se dem live. Jag kom i trans. Jag kænde inte igen mig sjælv. Det var inte førræn de sjøng den sista låten "Under the bridge" som jag insåg var jag var och då kom tårarna. Det var ett av mina hittils livs lyckligaste øgonblick Jag hoppas att jag kommer att få uppleva det igen.
Røster som får knæn att darra och tårar att pressas fram ær något vi ska værdera høgt!

Det finns en anledning till att jag har tatuerat symbolen för pengar på handen. Jag älskar pengar! Och jag ska göra allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt i mitt liv. Det känns skönt. För varje gång jag tittar ner på min hand så får jag jättebra självförtroende och känner att jag kommer att lyckas! Skit i terapi, pröva detta istället!!!

1000 apor är Sveriges största humorsite, eller? Jag kan inte komma ihåg att jag har gått in på sidan, kollat på något och sedan skrattat helhjärtat. Jag kan ha småfnittrat någon gång så där mest för att vara snäll, men inte något speciellt mer. Visst, jag har väl inte kollat och läst precis allt men jag börjar fundera på hur bra humor Sverige egentligen har om denna site är den största. Har jag någon konstig humor som ingen annan kanske tycker är kul? Men idag blev jag glad när jag gick in på sidan. Det var så att jag tryckte på ett klipp och så blev det fel på sidan! Och det var inte just att det blev fel på sidan som var kul, utan deras felmeddelande.

Felmeddelande 404

Det har uppstått ett fel i din hjärna.
Du försöker titta på en sida som inte existerar.
Ditt dumma as. Skriv om, skriv rätt.

Haha, detta är humor på hög nivå! Om man gjorde en sida som hade sådan humor, då kan vi snacka HUMORSITE!
Låt Börje vara ifred och gör något nyttigt med er site gubbar!

"Billigt är bra" säger man. Men "Kvalitet kostar" stämmer ofta väldigt mycket mer. Jag skulle nämligen köpa tonfisk för några dagar sedan och det blev att vi gick in på Konsum. Eller coop (de byter ju namn hela tiden). När jag närmar mig hyllan där det finns tonfisk så är en hylla alldeles tom. "Hmm, är det så många som köper tonfisk" tänkte jag. När jag kommer fram ser jag att det finns "coop x-tra"-tonfisk och på abba-hyllan står en lapp. På lappen förklarar personalen att de slutat att ta in tonfisk från abba för att de inte är nöjd med priset. Jag själv skiter fullständigt i om abba-tonfisken är tio kronor dyrare än andra sorter, för jag köper den ändå. Sen tror jag inte att alla konsumbutiker har slutat med detta och vad skulle abba bry sig om att en liten skitkonsumbutik i värmland slutar att köpa in tonfisk? Men de andra produkterna säljer de. Det jag menar är att ska man göra någon skillnad så får väl alla konsumbutiker gå ihop och sluta köpa in alla abba-produkter! Då hade man kanske kommit någon stans. Tillslut blev det att jag köpte denna coop x-tra tonfisk och brydde mig inte mer om det. När jag sedan ska öppna burken och äta tonfisken blir jag irriterad igen. Det ser ut som att någon har fått upp en fisk och lagt ner den i köttkvarnen utan att ta bort inälvor och fjäll. Det är en enda sörja och har inte alls det färgen som den riktiga abba-tonfisken har. Det var fruktansvärt irriterande och jag säger det: KÖP INTE COOPS TONFISK!!!
Skärp er Konsum! Ta in ABBA-tonfisken igen!

Nu är jag så där kass på att uppdatera min blogg igen. Kan bero på att jag flänger överallt just nu. Jag är på det ena stället en sekund och på ett annat ställe nästa sekund.
Nu ska jag ta det lugnt. Jag vet att det inte kommer hända, men det är skönt att säga så i alla fall. Och vad är det som händer när jag flänger runt hela tiden? Vad är det jag brukar göra när ja gör allt och vill slappna av? Jo, jag intar lite nikotin. Men det går ju inte nu när jag slutat med snuset! Tar jag en snus så är jag fast igen och tar jag en cigg så piper det så jobbigt i bröstet på mig. Man riktigt känner hur flimmerhåren lägger sig ner i luftstrupen. Fan, va gör man då? Dricker kaffe konstant så man får knallgula tänder istället? Haha, pest eller kolera. Undrar hur farligt det är med supersvaga cigg? Kan det vara så att det inte är så farligt? Ehh, förmodligen är det farligt. Eller det är snarare farligt att försöka inbilla sig att det INTE skulle vara farligt. Men å andra sidan så kan man ju få cancer av allt. Redan när man går utanför dörren och andas in luft som består av ganska mycket avgaser så kan man få cancer. Mellan 300-2000 människor per år får cancer för att bl.a bilar släpper ut så mycket avgaser. Då kanske det inte är så farligt med en cigg ändå...

När man åker buss ensam får man räkna med att man får sitta bredvid någon helt okänd. Så när det börjar strömma in en massa människor i bussen brukar jag automatiskt ta ner väskan jag lägger på sätet bredvid mig. Denna gången hade jag en dataväska och en liten påse som jag lade ner på golvet. Även om jag hade detta på golvet fick jag ändå plats med fötterna och störde inte golvplatsen på andra sidan. En man kommer tillslut iklädd jeans och rutig skjorta. Han såg ut som en helt vanlig man fast lite mera pråper som man säger. Mannen stirrar på sätet:

Man - Är det här en plats?

Jag - Ehh, ja det är det.

Man - Kan jag sitta här?

Jag - Ehh, absolut.

Man - Du kanske ska lägga upp väskan på hyllan.

Jag - Nej, det är ingen fara.

Man - Jo, det blir trångt med fötterna o så.

Jag - Ehh, nej. Det går bra för mig.

Man - Men ja kommer inte få plats, men jaja.

Jag i tankarna - Men du ska väl inte sitta på golvet?

När jag funderat ett tag på vad det egentligen är för lirare som jag konverserat med så blir ja förstummad. Mannen börjar plocka upp diverse vandrartillbehör ur sin vandrarryggsäck. Matsäck, vattenflaska à la militären, diverse påsar och en stor jacka. Det mesta får plats på hans sida, men jackan försöker han hänga på sätet framför mig! När han ser mitt ansiktsuttryck tar han dock bort jackan. Han tappar en sak i gången och lutar sig ut och ska hämta det. Då måste han tydligen ta i mycket och trycker med sin fot. PÅ MIN FOT! Sedan gör han något annat med armarna som resulterar i att hans armbåge befinner sig ca. en millimeter från mitt ansikte. Att jag inte har fått ett vansinnesutbrott här kan jag inte förstå, utan sitter istället och småskrattar. Sen kommer grädden på moset. Han vänder sig till någon han tydligen känner lite som sitter snett bakom honom och tar upp en av påsarna. Han säger helt överlycklig och såpas högt att förmodligen hela bussen hör honom.
- KOLLA! JAG KÖPTE EN SCHWEIZISK ARMEKNIV PÅ BILTEMA!
Här kan jag knappt hålla mig för skratt. Jag försöker med hela kroppen att inte tjuta ut all skratt jag har samlat på. Nu funderar ni säkert på varför jag inte blev arg och sa till honom.
För det första så skulle ni också skratta om ni såg hur han såg ut. En ganska pråper man som använder alla dessa föremål är väldigt roligt i sig. Och innan jag gick på bussen så pratade jag med min syster i telefon om att det är trevligt att prata med personer som man sitter bredvid på bussar och tåg. Jag sa att jag aldrig varit med om en riktigt jobbig person bredvid mig och att jag hoppas att aldrig vara med om det. Om det nu skulle finnas en gud av något slag så har han verkligen humor. Haha, hade jag varit gud hade jag gjort precis samma sak. Nu är jag inte religiös av mig, men det kan vara kul och tänka så ibland. Så, nu vet jag hur det är att ha en dåre bredvid mig på en buss. Hoppas att jag aldrig behöver vara med om det igen.

Nu kommer jag nog inte ha tid att skriva så mycket denna vecka. För jag har ju äntligen min gubbe för mig själv i den lilla stad jag snart flyttar ifrån. Imorgon ska vi titta på fiskar på Havets hus. Vi har sagt i över ett år att vi ska gå dit, men det har vi inte gjort. Nu ska det dock bli av, för vi har ju knappt en vecka på oss här. Bio blir det nog någon dag också. Men det blir nog mest prat. Det är så underbart att att konversera med denna man förstår ni.
Nu har det redan försvunnit mycket tid från honom, så nu slutar jag. Ha det gött!

Jag har aldrig sett fram emot en fem timmars lång bussresa så mycket som jag gör inför morgondagens tripp.
Jag ska äntligen få träffa gubben igen! Sedan ska vi åka ännu mer buss för att ta oss till Lysekil. Men det gör inte ett dugg. Åhh, vad jag längtar!

Sen kommer andra tankar upp i huvudet. Om en vecka ska vi tömma min lägenhet. Om en vecka lämnar jag tillbaka nycklarna från lägenheten jag levt i under ett och ett halvt år. Om en vecka lämnar jag staden som jag har bott i under nästan fem år. I staden jag har känt så mycket glädje, så mycket smärta och har så många bekanta. Staden jag har älskat och staden jag har hatat. Jag har gråtit många gånger i denna stad, men det har strömmat ut en hel del glädjetårar också. Här har jag träffat människor som jag aldrig kommer att glömma. Människor som betyder mer för mig än de någonsin kan ana. Jag lämnar två fruktansvärda minnen, en handfull infekterade sår och några oavslutade händelser bakom mig. Jag kommer inte glömma och jag vet inte heller om jag någonsin kommer att åka tillbaka. Ja, denna stad har verkligen satt sina spår. Både positiva och negativa. Men det kanske inte finns några negativa erfarenheter egentligen. Bara smärtsamma minnen som ändå fört något gott med sig. Men det viktigaste är att jag alltid har kunnat fly hit. Jag har kunnat lämnat allt och bara försvunnit in i havet, vinden och klipporna.
Men nu är det dags att hitta en ny sådan stad. En ny plats att uppleva glada och sorgliga minnen. Och det ska bli kul. Det ska bli ett underbart äventyr att vara med om.

Idag märkte jag att det var länge sen jag lyssnade på musik. Inte musik som kommer i förbifarten, utan riktig musik i mp3 på högsta volym! Så jävla underbart var det. Och så mycket aggressioner man kan ha i kroppen sen då! Jag tog mig en långpromenad som slutade med att jag sprang! Musiken i öronen fick mig att glömma all skit och bara va. En och en halv timma gick/sprang jag med band som "system of a down" i örat. Är ni förbannade någon gång så gör detta!
Snacka om musikterapi.

När jag ändå sitter och skriver vad jag vill ha när jag fyller år, så tänkte jag att alla kan få ett tips om vart man kan handla den perfekta presenten. Shirtstore.se heter sidan och jag lovar att ni kommer hitta mycket roligt där! Själv skulle jag kunna handla för en förmögenhet där... Där hittar ni massa presenter till mig också!

Denna underbara tröja finns på bubbleroom.se och jag blev helt förälskad! Jag kan gärna skita i muffinsfatet om jag får denna tröja =) Jag vill ha den i storlek M om det är någon som undrar...

Då har man gått snusfri i en månad, då jag även började banta! Kan va bra att ta två flugor i en smäll ibland. Jävligt jobbigt om jag slutat snusa o börjat käka massa godis istället... Kaos. Nu är alltså meningen att jag ska gå ner ungefär 20 kg, även om jag kommer titta mest på kroppen hur den ser ut. Om mina lår blir fasta och mitt sidfläsk försvinner (och lite annat smått o mindre gott) men att vågen står på lika många kilon, så skiter jag faktiskt i det. Men jag ska bli smal och det ska få ta upp till ett år. Så jag tänker inte tro att de ska ramla av mig på en månad som alldeles för många tror. Varför detta nu då? Jo, vem fan vill vara tjock? Jag kan inte tänka mig att någon helhjärtat vill vara tjock! Ok, vill de det so fine. Men jag ska inte övertala mig själv att jag är fin som jag är bla bla bla. Jag tänker heller inte säga att jag har stor benstomme, för det kvittar faktiskt hur stor benstomme man har så ska det faktiskt inte behöva vara något som dallrar för det. Ben, bara det fett som behövs och sedan skinn på det. Då blir det inget daller! Nu tittar jag bara på fakta och jag vill inte se ut som jag gör. Gott så.
Men det var inte detta jag skulle prata om. Jag skulle prata om att jag är snusfri! Jag har alltid tyckt att folk är så duktiga som slutar röka o så. Och det ska ju tydligen vara svårare att sluta snusa. Visst, man kanske har olika hög halt av beroende-gen eller nåt annat sånt konstigt, men ändå! Vad klagar folk över? Va fan, det är väl bara att bestämma sig! Klart att det kan gå åt helvete, det är inte det jag säger. Jag vet inte om jag kommer börja snusa igen, men ja slutade och det var inte så jävla svårt. Ok, ni därute som vill snusa eller röka ni får det! Absolut, det säger jag inget om. För vill man det så är det helt ok. Men vill man inte snusa eller röka, utan bara gnäller om att man BORDE sluta så kan man dra åt h%&ve&¤. Gör något åt saken istället! Sitt inte bara där utan sluta köp paketet eller dosan. Alla de jag sett som fått världens kredd för att de slutat röka. Hallå! Skulle ja få nån jävla kredd eller? Ne, och jag begär inget heller! Va fan, det räcker väl med att jag slipper att tappa tänderna när jag är 35 liksom. Haha, nej nu överdrev jag. Men ni fattar vad jag menar va?
Oj, det var inte meningen att detta skulle bli ett sånt aggressivt inlägg. Men sånt händer det med! Kom igen nu. Bli av med alla extra kilon och de beroendeframkallande grejjerna!