Bea

Att planera är inte min starka sida och om jag planerar blir det ändå inte som jag tänkt det. Därför får jag en kick när jag gör något förhastat, när jag bara kastar mig in i något och inte har en aning om hur det ska sluta.
Igår fick jag en kick. Jag sade upp min lägenhet. Jag har sökt till högskola, men får inte reda på om jag kommer in förrän i januari. Jag har inget jobb eller någon annan stans att ta vägen efter tre månader när uppsägningstiden är slut. Det löser sig alltid ändå! Jag får verkligen en kick av detta. Att bara invänta ödet och jag är riktigt nyfiken vart jag finns om tre månader. Vart mina saker är, för det är nämligen 30 mil till mina föräldrar som bara kanske kan ta hand om sakerna. Många skulle säkert bli stressade av detta ovetande vad som komma skall. Men jag tycker att det är så skönt!

Tänk efter det positiva i detta "kasta sig in i något", eller ut ur något för den delen. Man kan inte bli besviken! För man har inte väntat sig något. Man har inga förväntningar på att det ska bli si eller så. Det bara sker. Om det är något en deprimerad eller en utbränd individ ska göra så är det detta! Det ger en sån kick och en livsglädje utan dess like!
Man kanske känner sig lite av en rebell, jag vet inte, men skönt är det i alla fall!